Konstpaus

Det är dags att konstpausa denna blogg, eftersom det inte skrivs så mycket.

Du och jag, Smoky

Nu har jag fått börja läsa senaste thrillern av Cody McFadyen. The darker side. Eftersom jag inte kommit längre än 30 sidor är det något tidigt att uttala sig. Men jag har haft lite svårt att komma in i boken. Nu kan det förstås ha att göra med att läsningen ägt rum främst på tunnelbanan, förstås.

Jag undrar om Forum kommer att ge ut boken, eller om de lagt ner honom efter två försök. Vet att det just nu är svårt för utländsk spänning i Sverige. Tråkigt, men sant.

Jim Kelly - The coldest blood

När enstöringen Declan McIlroy hittas död i sin lägenhet i den engelska kuststaden Ely, avfärdar polisen det som en olycka. Trakten har drabbats av en köldknäpp och McIlroy är inte den första som mött sitt öde, han måste helt enkelt ha glömt fönstren öppna och frusit till döds. För journalisten Philip Dryden är det inte lika okomplicerat, han undrar varför polisen inte undersöker närmare, men inser att problemet är brist på arbetskraft.

Då Dryden besöker McIlroys lägenhet för att samla material till en artikel är det något som inte stämmer. Exempelvis verkar McIlroy haft besök samma kväll som han förmodats ha avlidit. När sedan ännu en man hittas död känner Dryden att det kanske finns ett samband. Polisen har inte resurser nog att undersöka fallet, så Dryden själv börjar rota i vad som kan ha hänt.

The coldest blood är allt annat än extravagant. Storyn lunkar på, och huvudkaraktären är både sympatisk och smart, om än rätt så slätstruken. Boken är i sig inget som lyfter från mängden, och därför står den kvar som en "bra deckare". Bra, men inget som på något sätt gör mig lyrisk.

Betyg: 6 av 10

Billingham om sitt författande

Jag missade ju att nämna att Mark Billingham var i stan häromveckan. Läste precis en intervju med honom i SvD, som jag missat.

I egenskap av deckarläsare har jag läst ett par av Billinghams böcker. Och tycker, tja, att han är rätt duktig faktiskt. Hans böcker är mörkare än en hel del annat brittiskt och det tilltalar ju mig.

Jag fick förresten ett dedikerat ex av hans senast utgivna bok i Sverige, Dödsbud, eftersom min sambo träffade honom. Oerhört vänligt.

Whispers of the dead

Förresten kan man ju alltid roa sig med att gå in på Simon Beckett's hemsida och läsa om hans nya bok; Whispers of the dead.

Johan Kling - Människor helt utan betydelse

"Huvudpersonen i Johan Klings debutroman är inte i ett lyckligt skede av sitt liv. Han är inte eftertraktad i sitt jobb som frilansande TV-producent. Han är osäker på sitt förhållande. Romanen utspelas under en dag, under vilken alla hans tillvaros misslyckanden ska stråla samman."

På detta vis sammanfattas Johan Klings vackra lilla roman Människor helt utan betydelse i Norstedts katalog.

När jag säger vacker roman menar jag både innehåll såväl som omslag; för medan 165 sidor med generöst tilltagna radavstånd inte känns som mer än en bagatell, så är detta en roman som genast slår an en sträng i mig. Jag tycker, helt enkelt, att den är befriande bra.

Vemodig, krampaktig, desperat. I vissa delar känner jag igen mig själv, i andra delar vill jag bara ge huvudpersonen en smäll på käften så att han vaknar upp ur sin dvala.

Det är skönt när man stöter på denna typen av berättelser, som skänker hopp till ens läslust igen.

Betyg: 8 av 10