Strålande jul

Utanför, ett kompakt lager av dimma. Luften...svår att beskriva. Inte krispig, utan snarare fuktig med inslag av kyla och blåst. Motorvägens ljud hörs dovt i bakgrunden, bilar på väg till båtarna, bilar på väg till stadens centrum. Från köket kan jag höra min mor skölja av tallrikar.

Jultid är trevligt och mysigt på alla sätt och vis. Men jag har ändå drabbats av någon form av nedstämdhet. Igår var det juldagen; och jag brukar alltid (alltid!) gå ut på juldagen. Vad gjorde jag igår? Jo, jag gick till Filmstaden och spelade lite flipperspel (de har Pirates of the Caribbean där). Fick dubbla knack och var nöjd, gick sedan och hälsade på en kompis. Därefter hem igen.

Vad är det som hänt?
Jag tänker på att jag är ledig, men i bakhuvudet smyger sig tankar på arbetet in. Jag tänker på vad som väntar efter ledigheten. Tänker på moment i arbetet som känns obekväma. Varför gör jag det?

Nej. Julen är en mysig högtid. Men så värst strålande? Nä. Hur som helst ska man ändå skänka en tacksamhetens tanke åt att man har det så bra som man har det. Åter igen: Varför känna sig missnöjd? Är jag inte mer tacksam än så? Åh, dessa tankar.