Det är något med hemstaden som får mig att bli så jäkla nostalgisk. Många gator, hus och ställen som har setts genom åren. Så många minnen.
Känslan när jag kommer hem är både glad och vemodig. Det finns något vemodigt med att återse alla platser som betytt något, eller alla platser som spelat roll i ens liv; den gamla högstadieskolan, gymnasiet, stället där pubben som man hängde på som 18-åring låg, och så vidare - det blixtrar förbi minnesbilder, glada, ledsna, jobbiga, sköna.
Samtidigt är det en skön känsla att återse allt. Det ger trygghet här i världen. Saker må förändras i livet, men hemstaden är minsann sig lik. På gott och ont. Ibland tror jag att jag längtar tillbaks hit, men oftast inser jag att jag inte gör det. Att det är ett annat liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
I know the feeling...
Men det är skönt att vara hemma en stund och drömma sig bort till mindre komplicerade dagar. Man vaknar oundvikligen upp efter ett tag och inser att det faktiskt är ganska härligt att vara där man är ändå.
Skicka en kommentar