Jag har ju lovebombat Joe Hills Vålnader i flera inlägg. Och för ett tag sedan läste jag ut den. Som helhet kan sägas att Hill visar på vad man inom sportvärlden brukar kalla "en hög lägstanivå". Novellerna i Vålnader (20th century ghosts) håller över lag bra standard. Det som gjort mig lyrisk är att ett par av dem är så bra att jag nästan tappat andan.
Uppblåsbare Art, Hör syrsor sjunga och Morris papplabyrint är tre av de bästa noveller jag läst. Nu är jag ingen större novelläsare, så man kan förstås ta detta för vad det är. Favoriten av dem alla måste vara Uppblåsbare Art, som på en och samma gång är både vacker, sorglig, inspirerande och nyskapande. En fulländad berättelse.
Och just dessa nyss nämnda höjdpunkter gör att man har överseende med de mer slätstrukna novellerna (som dock ändå håller helt okay nivå). Jag önskar att Hill haft fler novellsamlingar bakom sig, men vem vet, det kanske kommer?
Betyg: 8 av 10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar