...eller?
Någonstans finns den, min lust att läsa svensk spänning (deckare, thrillers), men jag vet inte var. Lusten har försvunnit och min läsning är allt mer fokuserad på utländska författare.
Det känns som om mycket av svensk spänningsutgivning bara är en repetition av sig självt; vardagligt familjeliv, lite förbjuden kärlek, trista miljöbeskrivningar och förutsägbara upplösningar. Men så slås jag av en tanke:
Är inte utgivningen dålig? Är jag istället fördomsfull och orättvis? När jag tänker efter är det nämligen så att jag i stort sett drar alla kvinnliga deckarförfattare i Sverige över en kam. Har jag läst Läckberg så har jag läst Jungstedt, Jansson, Larsson, Frimansson och så vidare. För mig är alla likadana (och ja, jag har läst dem). Men är detta könsbaserat? Svenska manliga författare kommer ju lindrigare undan. Lapidus är spännande. Larsson hade en speciell förmåga. Smedberg är kanske lite trist men okay. Och så vidare.
Är det ett lost case? Ska jag ge upp eller ska jag försöka bota min skepsis och mina fördomar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har du läst Tursten eller Nilsonne?
Petra: Nä, jag har ju inte det. Och jag minns faktiskt att du har tipsat om dem tidigare. Så jag får nog skärpa mig och läsa åtminstone en av dem. Vem borde jag välja först?
Vad gäller Läckberg så faller det på språket tycker jag, för basic helt enkelt. Man vill ju iallafall ha ett någorlunda roligt språk när man läser. Har du läst Karin Fossum? hon är bra tycker jag, men hon kanske är norska iofs..
Skicka en kommentar