Daniel Woodrell - Gryningen kommer aldrig åter

Jag är en sucker för desperata, deprimerande och vardagsrealistiska icke-självbiografiska berättelser. Finns det mörker, utanförskap och svärta så är det något för mig.

Gryningen kommer aldrig åter av Daniel Woodrell har funnits i min bokhylla sedan den kom ut, 2005. Det är tre år. Jag har alltid velat läsa den, förstås, men aldrig riktigt valt att prioritera den. Men så igår, väntade en tågresa. Och boken (som verkar ha bytt titel till pocket?) passade perfekt. 201 sidor.

Och vilka 201 sidor det var. Amerikansk trailer-trash-realism, en tragisk men ack så välmålad, berättelse om 13-årige Shuggie och hans modell-söta (men alkoholiserade) moder. Om hur Shuggies far utnyttjar honom för att stilla sitt begär för knark. Och om så mycket mer. Varför läste jag den inte tidigare?

Styrkor: Välberättad, kompakt vardagstragik.
Svagheter: Femtio sidor till hade inte skadat.

Betyg: 9 av 10