Thomas Bodströms Rymmaren har blivit mer eller mindre totalsågad i all press. Inte helt oväntat, tycker jag. Dels kan man tänka sig att många stör sig på Bodström som person, och dels är ju "lättsmälta" deckare inte direkt stoff för kultursidorna, alltid.
Men är den så värdelös?
Nej, jag tycker faktiskt inte det. Visst, vi snackar inte världsomvälvande språk, blixtrande handling och deckarakademi-nominering. Vi snackar underhållning. Och som underhållning tycker jag Rymmaren fyller sin funktion. Det är en politisk "deckare" med tre saker i fokus: Ett mord, en inkompetent justitieminister och en kärleksaffär.
Boken är lättläst, tempot är helt okay och handlingen har sina absoluta poänger. De största svagheterna är väl egentligen att persongalleriet känns aningen platt, men detta är åtminstone något som utvecklas något ju längre boken lästs.
Kort sagt: Underhållning för den nyfikne. Inte något för den kräsne, eller den som vill ha den där "stora" spänningsupplevelsen.
Betyg: 4 av 10. Knappt godkänt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar